Nu!!

Nu ska jag då som alla andra börja blogga, min sambo har länge tyckt att jag ska börja blogga men känner inte att jag har haft varken tid å lust. Men nu är jag här!
Sitter nu här vid datron å min lilla parvel Isabell kör in i min stol med full fart med sin gåstol. Hon sliter ner precis allt hon når, hahaha. Men hon är ju så underbar så man kan bara skratta när hon fokuserar för att nå de omöjliga=)

Lustigt egentligen hur fort tiden går å hur mycke som händer, nu är lillan lite mer än ett halvår å de är full fart hela tiden, Nu sitter hon helt själv längre stunder å hon bubblar allt mer=) Nu börjar hon bli lite otålig å vill gärna att mamma ska leka med henne. hahahah..

Nu är de snart 2 hela veckor sedan jag förlorade min älskade farmor å jag har fortfarande inte riktigt velat förstå att hon verkligen är borta. har inte tillåtit mig själv att gråta utan är stark istället, tårarna håller jag inne å ler istället. jag kan inte gråta, känns som om en del av mig är borta men jag kan inte sörja. Fattar inte!!! va där de för fel på mig!  Låter bli att tänka på de, vill inte gå å vara ledsen när de bara är jag å Isabell hemma, vill inte att hon ska se sin mamma lessen hela tiden, utan bite ihop. Känns jobbigt att jag inte har träffat mamma å pappa sedan de här hände, önskar så att jag kunde få hålla om dom å låta mig själv sörja. har en känsla av att alla känslor kommer när vi sitter där i kyrkan å ser kistan å de fina fotot på världens underbaraste farmor. Önskar så att jag fick krama dig en sista gång farmor. dagen efter att du dog tittade jag upp mot stjärnorna å en av stjärnorna lös starkare än dom andra å jag vet att de var du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0